Jultomten håller ett radiotal till Finlands folk ... och visst får andra också lyssna

Öhum ... hmm. Jultomten här, god kväll barn och gamlingar och allt däremellan. Nu när julen snart är här bestämde jag mig för att hålla ett litet tal till er, kära finländare. Jag blev lovad sändningstid i radion, så här sitter jag nu i min gungstol i radiostudion bland redaktörer och ljudtekniker och alla möjliga andra människor. Det har visst kommit många för att lyssna till mitt lilla tal ... ja, en del av er är väl här bara av nyfikenhet. God kväll till er också.

Ett skäl till att jag håller det här talet till er är förstås den speciella relationen mellan jultomten och Finland. Jag har ju bott på Korvatunturi i mer än hundra år och trivts mycket bra, även om jag har ganska långt att resa när jag ska besöka världens alla hem på julaftonen. Tomtemor och hela gänget på Korvatunturi bad mig förresten också framföra sina varmaste hälsningar. Det andra, viktigare skälet är den information jag har fått av mina nissar. Det sägs att ni finländare har fastnat i en situation som ni verkligen borde ta er i kragen för att komma ur. Det krävs sisu, som man brukade säga förr. Men ni gör ingenting. Var är det nu som skon klämmer?

Nå, jultomten vet nog ett och annat om det här. Nissarna är i farten året om. De håller koll på både stora och små, hör vad folk säger och ser vad de skriver. Inte ens det ni gömmer i era hjärtan förblir hemligt – tankeläsning är ju ett obligatoriskt ämne redan i tredje årskursen i tomteskolan.

Och förresten, apropå ingenting, så hade jag ju faktiskt ett tredje skäl till att hålla det här talet. Man kunde säga att jultomten har en egen ren i diket – hehe. Hrm, ja, jag är ju kanske inte känd som någon stor skämtare, även om jag annars är rätt populär. Det tredje skälet har förresten faktiskt att göra med det jag sa förut.

Jag och nissarna höll ett stort möte på Korvatunturi förra året. Där kom vi överens om ett nytt mål och en ny dröm för Korvatunturi och för jultomten. Den var att få människor att uppskatta varandra och det som de har, oberoende av religion och hudfärg. Att få människor att ta ansvar för varandra och vara tacksamma när de får hjälp. Jultomtens och nissarnas gemensamma dröm är en mänsklighet som frivilligt fördelar såväl gåvor som annat på ett rättvist sätt och lever i fred. Lika viktigt är det att vi hittar oss själva och ser våra förmågor och vad vi kan uppnå, och hjälper andra att göra detsamma. En personlig inre frid är nyckeln till världsfred och till evolution utan revolution, om man ska uttrycka det vetenskapligt ... alltså, en kontinuerlig utveckling som gagnar alla.

Jag har sett många människoöden genom åren, och jag måste säga att nissarnas anteckningar inte alltid är trevlig läsning. Jag är säker på att ingen i det här landet blir förvånad om jag säger att finländarna har många goda skäl att vara tacksamma. Det är gott att leva här. Ni har skog, rent vatten och ren luft, utrymme att bygga hus och städer och möjlighet att avsätta stora områden till parker och naturområden. Som en del av Norden hör Finland till de bästa länderna i världen när det gäller inkomster, utbildning, jämställdhet, internationalitet, boendekomfort och säkerhet. Finland är ett av de tio bästa länderna i världen enligt i stort sett alla viktiga välfärdsmätare. Om man rankade världens alla 7,5 miljarder människor enligt välfärd, socialt skyddsnät och möjligheter att utvecklas och förverkliga sig själva skulle alla finländare sannolikt hamna i den bättre änden av skalan, de flesta med god marginal.

Så ... redaktören, hur mycket tid har vi kvar? Jaha – ingen tidsgräns? Jamen då kan jag ju fortsätta en stund till. Kunde någon av er ungdomar gå ut på parkeringsplatsen och ge Rudolf lite hö och lav? Det finns i en säck i släden. Tack så mycket, unga dam, Lena heter du visst? Jultomten minns nog. Rudolf är snäll, så länge du talar mjukt till honom och rör dig lugnt. Javisst kan du ta några vänner med dig, för all del.

Ja, och så var det talet. Bli nu inte arga eller sårade, kära finländare, men jag vet ett område där ni inte ligger i topp – eller det gör ni kanske, men på fel sätt. När vi diskuterade saken på Korvatunturi kom vi fram till att det här är en starkt bidragande orsak till att Finland har hamnat i en sådan besvärlig återvändsgränd. Jag vill inte kritisera, bara få er att tänka efter. Jag vill, så här inför julen, ge er en liten vink om åt vilket håll ni bör gå och en vänlig men bestämd uppmaning att sätta fart. Jag vill alltså ge er en liten present – skänka er några tankar mitt i överflödet av saker.

Men för att komma till saken: Jag har fått den uppfattningen att ni finländare är själviska på, hur ska jag uttrycka det, fel sätt. Ni kanske blev lite förvånade där. I motsats till vad många tror kan själviskhet vara en nyttig resurs, om den bara används på rätt sätt. Den är som elden, en bra dräng men en dålig husbonde. Det har 300 års observation av människosläktet minsann lärt mig.

Alltför många finländare är själviska på ett sätt som varken tjänar dem själva eller någon annan. Finländare blir nämligen lätt avundsjuka på andras framgångar. Avundsjuka är en sorts själviskhet, eftersom man tycker att det är fel att någon annan lyckas bättre än man själv, helt oavsett anledningen till att den andra personen har lyckats. Den här sortens själviskhet leder till elakt skvaller och att människor misstänkliggörs, vilket i sin tur leder till att man måste dölja sina framgångar och inte ens vågar sträva efter framgång. Det där slutar nog illa – får vi hoppas, tänker många finländare.

Vi måste börja respektera andras framgångar. Den som lyckas, oavsett om det sker genom hårt arbete eller av en ren tillfällighet, måste också lära sig att dela med sig av sina framgångar. Det kan handla om att betala sina skatter, erbjuda praktiskt stöd till anhöriga eller använda sina resurser, ofta något helt annat än pengar, för att hjälpa sina medmänniskor. Den som ger får tillbaka. Den som är självisk på rätt sätt letar efter nya sätt att dela med sig av vinster och framgångar. Den som är självisk på rätt sätt vill vinna och lyckas tillsammans med andra – som grupp, som nation, som ... ja, jag ska väl inte bli alltför ivrig nu, det är ju ändå finländare jag talar till.

Det här var ännu inte hela tomtens julbudskap till Finlands folk, ni får ursäkta, jag kan bli lite långrandig när jag kommer igång. Häremellan vill jag gärna be om att få lite mer av den där utmärkta glöggen, ja tack, russin och mandel också. Aah ... ångande het ... tack än en gång. Ja, alltså ... ha tålamod, jag är snart klar.

Jag har också lagt märke till en annan sorts negativ själviskhet hos er. Många finländare förutsätter, eller tror – eller verkar i alla fall tro – att de ska få välfärd, lycka och framgång utan att göra någonting alls. Det verkar anse att samhället – alltså de andra medborgarna – så att säga borde sopa banan för dem. Om man ville försöka rita en bild av den här sortens själviskhet kunde den föreställa en grupp människor som alla har klättrat upp på varandras ryggar för att bli burna. Vem står då med fötterna på jorden? Vem tar då täten och drar samhällssläden framåt? Framåt ska vi, över is och snö, men vem drar?

Det är ditt ansvar, kära finländare. Ditt och alla andra finländares. Er uppgift är att hålla fötterna på jorden, kavla upp ärmarna och dra. Var och en behöver också ha tid att vila, och vi måste ta hand om dem som inte kan vara med och dra. Också de måste beredas plats i släden. Det enda ni finländare behöver göra för att klara er är att börja dra hårdare – var och en drar sin andel efter sin förmåga. Även de bästa dragarna kan bli bättre, det har jag minsann lärt mig under mina resor över världen. Dra, och dra för er själva – dra tillsammans. Njut av att dra och gläd er över framgångarna, både egna och gemensamma!

Så ... det var det. Tomtens tal ... tala med tomten ... öhum. Tack till radiolyssnarna för att ni orkade lyssna fast det blev ganska långt. Just det ... men nu är det dags för mig att ge mig av. Julen närmar sig och jag har snart en egen släde att dra. Jag vill avsluta med att önska alla lyssnare och hela Finlands folk en god jul och ett riktigt själviskt nytt år.