Sju skäl till tacksamhet

2. Jag är tacksam mot och för min fru. Vi har varit tillsammans i fyrtio år. Vår historia, som nu lett till decennier av tacksamhet, började när jag började i hennes klass hösten efter mitt utbytesår. Under en rast satt hon med två väninnor på en bänk på skolgården. Jag kände ju ingen, så jag gick fram till dem för att prata. Hon hade ett par pumps som satt löst på foten, och jag tog den ena i handen när hon snurrade den på sina tår. När jag sedan satte tillbaka skon på hennes fot sa en av väninnorna att det är nästan som i Askungen.

Det är min fru som ligger bakom grundtanken i den här berättelsen: fokusera på det positiva och se det goda i världen och i ditt liv. Hon menar det inte på ett naivt sätt. Jag erkänner att jag onödigt ofta knorrar om världspolitiska nyheter eller nästan indignerat framför åsikter om alla möjliga småsaker som det tjafsas om i vårt land. Vi är båda intresserade av att fixa och greja vid sommarstugan, som ibland nästan känns som ett arbetsläger, och hemma på gården finns också alltid något att göra. Det som jag är mest tacksam mot min fru för i vår gemensamma berättelse är nog våra tre fantastiska döttrar. De har numera flyttat hemifrån, men vi har ännu två “grisar” att ta hand om, golden retriever-hundarna Mauno och Nana.

3. Jag är tacksam för och mot mina barn. Det gick inte automatiskt och enkelt att få dem. Det började redan verka som att vi skulle behöva medicinsk hjälp innan vi äntligen fick en lyckad graviditet. Det var psykiskt tungt, men till slut fick vi till vår stora förvåning och glädje två blå streck på testet. Genom barnens utveckling och olika personligheter har jag fått gå bredvid som ett stöd i deras uppväxtberättelser, och jag har även fått se sådana val som jag inte själv skulle ha vågat eller kunnat göra. Ett speciellt gemensamt minne med flickorna är när de och berner sennenhunden Sohvi, som vi hade då, lekte en “på era platser, färdiga, gå”-lek vid sommarstugan. Alla fyra sprang sedan ut i strandvattnet så att det stänkte omkring dem. Det blev ett så starkt minne för Sohvi att när hon som äldre ibland inte ville gå ut på promenad, så behövde jag bara säga de magiska orden. Våra döttrar reste runt i Europa med oss som yngre. Senare har de på egen hand rest till andra länder och världsdelar. Jag är också tacksam över att de har valt sina egna vägar i fråga om utbildning och yrke, hittat livskamrater och lärt sig att lita på sig själva. Och jag är tacksam över att relationerna mellan dem och i hela vår familj är goda.

Jag är glad att jag har fått bli morfar. Och inte bara en gång. Det är en fantastisk uppgift att vara morfar till en liten pojke och hans lillasyster. Min pappa var en omtyckt farfar till våra barn. Nu har jag fått samma utmaning. Fågelböcker, torn av lego som byggs och raseras, pussel, bilar och dockor, matning, bad, blöjbyten, småbarnsbus och ibland framgångsrikt manipuleringsgnäll, kramar när man möts, skiljs och däremellan. Allt det där är fint och inte självklart. Mycket nytt och mycket välbekant. Kanske vågar jag ännu nämna att jag är tacksam över att jag efter välkomna och trevliga besök och övernattningar får återlämna dessa små till deras föräldrar.

5. Jag är tacksam för Finland och de människor som ordnar och beslutar allting i vårt land, och för de människor som bor här och bygger upp vårt land. När det stormar i världen är det bra att ha en plats där det mesta fungerar. Finland representerar för mig på ett bra sätt den nordiska förmågan att kombinera marknadsekonomi med samhällets stöd till sina medlemmar. Det är uppenbart att vi nu är i ett läge där staten behöver dra åt svångremmen, medan vi som folk och individer behöver förnya oss och arbeta hårdare och effektivare. Det här landet och dess befolkning är inte perfekta, men de är det bästa för mig.

6. Jag är tacksam för mitt arbete. Jag tror att jag har lyckats med många olika uppgifter och varit till nytta för arbetsgivare och andra berörda. Tacksamheten gäller särskilt det lärande, den utveckling och de goda arbetskamrater som arbetslivet gett, samt naturligtvis den inkomst man behöver för att leva. Nu, när jag har tagit ut partiell förtida pension, hoppas jag att den erfarenhet som byggts upp i olika företag genom både kraftiga tillväxtskeden och kriser ska vara efterfrågad en lång tid framöver i form av konsultation. Jag lär mig alltid själv nya saker genom mina uppdrag.

7. Jag har en allvarlig sjukdom. Lyckligtvis upptäcktes den innan det var för sent. Jag är tacksam för de privata och offentliga aktörer som vårdat mig, och för deras personal och den mycket kompetenta vård jag fått av dem. Tack vare dem är det möjligt att jag kan fortsätta mitt årliga julberättelseprojekt fram till 2038 så att jag får ihop en kalender med 24 berättelser. Jag gör det gärna och utan att klaga. Jag bara låtsas att det är svårt.

8–1 000 Jag skulle ha haft många fler. Men låt oss hålla fast vid rubriken.