Tomtefar lyfter igelkotten på bordet

Prolog


Som de av er som har läst tidigare års julsagor säkert kommer ihåg har tomtefar och hans vänner på Korvatunturi bestämt att verksamheten där i högre grad ska rikta sig till alla världens folk, och särskilt barnen, oberoende av religion. Tomtefar vill arbeta för fred, utveckling, gemenskap och hänsyn i hela världen.


Första akten: Tomtefar funderar på rävens och igelkottens väsen


”Räven vet lite om det mesta, medan igelkotten vet mycket om en enda stor och viktig sak”, sa tomtefar samtidigt som han slog igen boken som han hade läst. Boken handlade om rättigheter, moral och etik. ”Hör du mor, jag har funderat lite på ett par klassiska djurfigurers väsen ur ett nytt perspektiv.

Räven är listig och ofta intelligent. Den väljer alltid ett perspektiv som är till fördel för den själv. Den fokuserar på detaljer och får sådant som är viktigt för andra att verka obetydligt, en bit i taget. Den vet tillräckligt om allt för att kunna vara självisk, men bryr sig inte tillräckligt om någonting för att kunna förstå helheter eller andra människors och varelsers behov. Det enda den bryr sig om är sin egen nytta, makt och framgång...”

Tomtefar tystnade när tomtemor räckte honom en nybakad jultårta, och för en stund hördes bara ett tankfullt mummel blandat med tuggande och smackande. ”Jättegott ... men hör på här nu”, fortsatte han.

”Igelkottarna ser på helheten – ibland på bekostnad av realismen och detaljerna. De har en dröm som är större än de själva. En dröm om att man kan skapa ett gott liv för sig själv samtidigt som man tillåter och möjliggör ett gott liv för andra. Vägen till drömmen är ett sökande efter sanning, rättvisa och jämlikhet. Den handlar inte om att veta allt, utan om att ställa frågor. Den är tillåtande och accepterande, snarare än begränsande och dömande. Den är en balans mellan jaget och andra människor samt även naturen och världsalltet. Ibland är den trevande och osäker, men den är ändå alltid målmedveten.”

”Nå, vad säger du?” frågade tomtefar och blåste försiktigt på ett glas varm saft. Han var uppenbart nöjd med sig själv.

”Jag har ju också läst djurfabler och mycket annat när jag var yngre. Du försöker förstås säga någonting om den mänskliga naturen”, sa tomtemor tankfullt. ”Jag tror att det är så att vi alla, både människor och tomtar, har både en räv och en igelkott inom oss. Och många gånger är det nog räven som vinner”, konstaterade hon samtidigt som hon lade ett vedträ på elden i den öppna spisen.

Andra akten: Tomtefar, Donald och Xi träffas i en dröm

”Jag hoppas att ni inte blev förskräckta, Donald och Xi. Jag har bara gjort era drömmar till en och samtidigt passat på att själv hälsa på i den”, sa tomtefar samtidigt som han trollade fram en stuga med en sprakande brasa och tre rejäla fåtöljer från jultomtens drömverkstad. Intill fåtöljerna, som stod i en halvcirkel kring brasan, stod ett litet bord och på bordet ett fat med tomtemors hembakade jultårtor.


”Jag blev så glad när du, Xi, kom på besök hos mig i Finland för några år sedan. När jag träffade dig, ja, vi är väl du med varandra, anade jag en ärlighet och ett varmt hjärta, som du nog döljer alltför ofta. Jag minns när du var en liten pojke, och dig minns jag också, Donald. Nissarna och jag har följt med hur det har gått för er under alla år. I Xis familj firade man ju inte jul, men hos dig, Donald, har julen trots den festliga inramningen ofta varit en ganska ambivalent högtid – ofta på grund av din storebror. Det var beklagligt att det gick så illa för honom.”


”Ni förstår säkert varför jag är här i er gemensamma dröm. Ni är ju två av världens mäktigaste ledare just nu. Jag skulle vilja prata med er om rävar och igelkottar. Ni vet säkert vad jag pratar om. Kom ihåg att jag kan se in i era hjärtan, och här i drömmen kan ni också se in i varandras. Du kan väl börja, Xi, är du en räv eller en igelkott?”, frågade tomtefar.


Även i drömmen mindes Xi tydligt hur hans far inte längre kunde hjälpa honom efter att ha avskedats från sina viktiga samhällspositioner. Xi var bara tio år gammal då. ”Bara de starka klarar sig, de svaga går under ... eller knuffas åtminstone åt sidan. Utveckling kräver enighet och ett starkt ledarskap. Under min ledning kommer mitt land att bli en överlägsen ekonomisk, politisk och militär stormakt såväl i Asien som i världen”, sa Xi med tårar i ögonen.


”Och du då, Donald, är du en räv eller en igelkott?”, fortsatte tomtefar utan att kommendera Xis svar.


Donald kände en märklig medkänsla för Xi, då han i drömmen kunde se och uppleva Xis liv och känslor precis som om de var hans egna. ”Jag är fantastisk, jag är världens bästa rä... ig... äh, well, nå visst är det så att jag är hård, men världen är nu bara sådan att man måste vara hård för att lyckas. Ni ser ju själva vilken framgångssaga mitt liv har varit, och snart kommer mitt land på nytt att vara en överlägsen stormakt och militärmakt. Ingen ska ta ifrån oss den ställningen, inte ens...”. Donald talade ivrigt, men ändå lite defensivt. Han lämnade den sista meningen oavslutad och satte tänderna i en jultårta som tomtefar räckte honom.


”Ingen kan väl förneka att du har varit framgångsrik. Men du borde kanske också tänka på vilket försprång du har fått tack vare din far och alla de resurser som du har fått med dig i livet”, sa tomtefar med en stadig blick på Donald.


”Ni lade säkert båda märke till att era sista meningar var väldigt lika, och väldigt motstridiga. Om världen och livet bara är en tävling om makt, då går det nog illa för mänskligheten. I en tävling där alla andra måste förlora för att en ska kunna segra, är inte heller segraren en segrare för evigt. Världshistorien är full av störtade segrare. Om någon får för mycket makt leder det alltid till att de svagare utnyttjas och behandlas illa, vilket i sin tur leder till uppror och krig”, förklarade tomtefar vänligt samtidigt som han bjöd Donald och Xi att ta var sin jultårta till.


”Jag ska nu låta er fundera över det här i lugn och ro. Och vad rävar och igelkottar beträffar ... Det råder inget tvivel om att de flesta ledare i världshistorien har varit rävar. Utvecklingen har gått framåt, men priset har många gånger varit att folk och kulturer har underkuvats av andra som varit starkare.


Framtiden kunde vara annorlunda. Mänskligheten har nu så mycket kunskap att den kunde avancera till en ny nivå. Jag skulle vilja säga att det här är en process som drivs av hjärtat och en andlig utveckling. Världen och mänskligheten behöver fler igelkottar i mäktiga positioner. Ni kunde låta era inre igelkottar komma fram och tillsammans göra världen till en bättra plats – genom ord och framför allt genom handling.”


”Jag ringer dig i morgon, Xi”, sa Donald med en gäspning. Innan Xi hann svara, somnade de båda med ett leende på läpparna och mungiporna vita av florsocker i de mjuka fåtöljerna framför brasan.


Tredje akten: Senare i FN:s generalförsamling


”Jag beklagar vissa uttalanden som jag tidigare gjort om FN”, sa USA:s president Donald Trump som inledning på sitt tal. ”Jag och min ’igelkottbroder’ Xi Jinping här har diskuterat länge och väl. Vi vill göra vissa förändringar i FN:s verksamhet. Den viktigaste är att Kina och USA har kommit överens om att vi alltid ska vara på samma sida i omröstningarna både i säkerhetsrådet och i generalförsamlingen när det bara är möjligt. Lösningarna på alla världens konflikter finns alltid på det lokala planet. Vi är ändå säkra på att vi genom internationellt samarbete kan främja samförstånd och fredlig samexistens i de områden där konflikter riskerar att uppstå. Vi kommer båda att göra allt vi kan för att främja denna dialog. Detta kommer även att gagna våra hemländer och folk”, avslutade presidenten.


Partiledare Xi Jinping fortsatte: ”Vi kan naturligtvis inte lösa alla konflikter själva. Vi uppmanar alla världens länder samt deras ledare och folk att delta i förändringen. Den största utmaningen i det internationella samarbetet är att alla parter på sätt och vis är förblindade. Precis som rävar försöker de bara försvara sina egna intressen. Detta har lett till att de bara ser saker och ting ur sitt eget perspektiv. Parterna i en förhandling och deras stödtrupper vägrar vika en tum, är vinklade i sina tolkningar och vägrar lyssna eller försöka förstå motpartens situation. Detta leder till att många problem som till en början var lokala växer och blir till världspolitiska evighetsfrågor. Vi tror att det finns en annan väg, igelkottarnas väg.


När rävarna bygger pussel rafsar de alla åt sig alla bitar de kan få tag i. Helt oavsett vilket pussel de hör till. De samlar bitarna i kistor med påskriften ’mitt’. Igelkottarna, å andra sidan, är mer intresserade av bilderna på pusslen – deras betydelse. De bygger ihop pusslet tillsammans, ramar in det och hänger upp det på väggen i ett rum, vars dörr pryds av en skylt med texten ’vårt’”, avslutade partiledaren.


Epilog


Denna sagas, julens och tomtefars budskap till alla människor är denna gång detta: ”räven känner du igen på dess ord under julen och igelkotten på dess handlingar under resten av året”.


God jul till er alla!


Tomtefar, Donald och Xi