Juldialog mellan Jultomten och hans assistent

“God morgon Pekka”, säger Jultomten och reser sig för att ta i hand. Hans hand är stor och handslaget är fast, men ändå mjukt och vänligt.

Jultomten: “Hoppas du har sovit gott, välkommen till det här samtalet med mig. Du har nu varit en ivrig assistent till mig i åratal och skrivit många sagor inför julen. Det är hög tid att vi sätter oss ner och pratar lite i lugn och ro. Hur många sagor har det blivit nu?”

Pekka: “Jag började 2015 och har skrivit en saga om året. Så jag har skrivit sju...” mumlar jag ivrigt samtidigt som jag vänder mig och stoppar in vänster hand under kudden. “Det här blir den åttonde.”

J: “Du är helt klart intresserad av filosofiska funderingar, definitioner av gott och ont, relativitet, livets mening och världsalltets väsen och betydelse. Och moral samt människans och mänsklighetens rättigheter, skyldigheter och ansvar är också teman som kommer fram i dina sagor. Jag tänkte att vi skulle kunna prata om allt det där utan någon särskild struktur. Vi kan ventilera saker och ting med dina ord”, säger Jultomten.

P: “Världen, specifikt människornas värld, verkar vara på väg i en sämre riktning. Vi tror alla, åtminstone vi i västvärlden, att vi gör goda gärningar mot varandra, vårt samhälle, andra folk samt jordklotet och livet där. På hela världens och planetens nivå är resultaten ändå svåra att skilja från hur de skulle vara om människornas och staternas val alltid styrdes av egoism och strävan efter egen vinning. Även under julen ger vi en massa saker till våra närmaste, som ofta redan har allt de behöver, och relativt små donationer till olika goda syften. I mina ögon ser det lite ut som avlatshandel eller bikt – vi gör det för att förlåta oss själva för det gångna året och ge oss själva lov att fortsätta på samma sätt i 364 dagar framåt.”

J: “Det där ‘oss själva’ lät intressant. Det du sa gäller väl dig själv också? Om vi bortser från kristendomen, så har du ju i vissa sagor antytt att jag, Jultomten, är din egen strävan efter att bli en bättre människa. Och att varje människa har en längtan, en önskan och en vilja att bättra sig. En strävan efter en högre nivå av mänsklighet – efter att vara god, vad nu det betyder. Det här är något allmänmänskligt, och Jultomten är bara en av symbolerna för denna eviga strävan. Men till min fråga: Vad gör du annorlunda som ger dig rätt att kritisera andra och klandra mänskligheten?”

P: “Det är en väldigt bra fråga. Jag har ganska ofta funderat över den själv, och jag har egentligen inte något riktigt bra svar. Jag tänker att en liten skillnad jämfört med de flesta andra människor är att jag är medveten om mina brister. Jag vet att när jag pekar finger mot andra, så pekar tre fingrar mot mig själv. Men det där med julklapparna och bikten gäller ju förstås alla. De flesta vet väl att de inte är perfekta. Den som är medveten om sina brister kan ångra sig och be om ursäkt. Av någon orsak kan vi ändå inte bara göra sådant som är rätt och bra.”

J: “Är ditt svar alltså att det inte finns någon skillnad mellan dig och andra?”

P: “Ja, det är väl så. Jag vill ändå tillägga att jag inte tycker att människorna bara är alltigenom bristfälliga varelser som bara ägnar sig åt dubbelmoral och skenhelighet. Det finns också mycket gott i oss, genuin uppriktighet, osjälviskhet och vilja att hjälpa. Det här är en viktig aspekt. De flesta människor är väldigt medvetna om vad som är rätt och vad som är fel. Den här medvetenheten borde bara vara en verklig grund för våra val. Det sägs ju att vägen till helvetet är kantad av goda föresatser.”

J: “Just det. Rätt och fel. Gott och ont. Du har sagt att jag är lika gammal som mänskligheten. Jag har sett er art utvecklas från en bland aporna till jordens herrar. Samtidigt har jag sett hur gott och ont kan vara relativt – och beroende av från vilket håll man ser på en sak. Även tidsperspektivet har stor betydelse.

Enligt mänsklighetens nuvarande kunskap dog 90 procent av de då levande djurarterna ut för ungefär 70 miljoner år sedan. Nu finns det åtminstone två miljoner arter på jorden. Det tros finnas fler okända än kända arter. Tre fjärdedelar av de arter vi känner till klassas som djur och en fjärdedel som växter. Livet är förunderligt även på så sätt att när man har fått mer kunskap har gränserna mellan det levande och det icke-levande, och också gränserna mellan växt och djur, suddats ut. Just nu finns inga entydiga definitioner. Kunskap gör det svårare! Är kunskap då ond?

Tillbaka till relativiteten och tidsperspektivet. Var den där massutrotningen ‘bra’ eller ‘dålig’?”

P: “Det där är väldigt aktuellt, med tanke på att mänskligheten uppenbarligen har orsakat och orsakar både utrotning av arter och stora minskningar av antalet individer inom en art. Åtminstone i det vilda har de stora däggdjuren och andra djur som man kan se med blotta ögat minskat betydligt samtidigt som människans egen biomassa och den biomassa som utgörs av djur som människan använder som föda har ökat radikalt under ett par hundra år. Om jag uppriktigt funderar på vad jag borde göra för ‘gott’ när det gäller denna utveckling så vet jag inte om jag borde välja ett tidsperspektiv på 20, 200 000 eller 20 miljoner år. Är det rätt lösning att försöka bevara livet på jorden sådant som det är just nu eller att återställa det till den situation som gällde till exempel på 1800-talet eller när jag var barn? Och talar vi om situationen sådan som den verkligen såg ut eller om våra egna väldigt begränsade föreställningar om det förflutna och nutiden på vår planet? Eller ska vi bara fortsätta leva utan att bry oss? Anpassa oss till följderna av förändringarna? Och tänk om människan som art inte klarar sig då? Eller vad ska vi göra? Berätta du, du är klokare än jag.”

J: “Tidsperspektivet är kanske den viktigaste faktorn som begränsar en levande människas tänkande. Politikern tänker på nästa val om fyra år. Du och andra människor tänker på världen och förändringarna i den samt era möjligheter att påverka med tanke på er livstid och några framtida generationer. Ni har alltså i bästa fall ett perspektiv på 100 eller 200 år. Ofta begränsar sig perspektivet till den egna vardagen och sträcker sig kanske några dagar, veckor eller månader framåt. Man kan med rätta kalla det för självisk kortsiktighet. Till följd av detta definieras gott och ont också lätt enligt olika fenomens omedelbara och subjektivt upplevda effekter. Och specifikt effekterna för en själv och ens närmaste. Jag menar inget illa med det här, men ju mer avlägsen en händelse är tidsmässigt, geografiskt, kulturellt eller på annat sätt, desto mindre intresserar och påverkar den er, dig. Det här var kanske inte till så stor hjälp, men det är allt jag har att komma med.

Jag kan bara fungera som en spegel och diskutera med människor i deras fantasi, som jag gör med dig nu, om vad de kan fokusera på i sin strävan efter det goda. Filosofen Sokrates lärde oss att filosofi inte bara är något som vi tänker på och talar om. Alla människors verkliga värderingar syns i det liv de lever och i det som de gör, inte i vad de säger. För din egen del och inom ramen för dina resurser är dina val och värderingar samt dina handlingar dina.”

P: “Det där med tidsperspektivet kanske konkretiserar behovet av filosofi, ideologier, trosuppfattningar och religion. Vi människor behöver en föreställning om något tidlöst. Något betydelsefullt och evigt, som vi kan sträva efter i detta begränsade liv. Vägvisare, som pekar ut vägen mot ett bättre jag och en bättre värld. Instruktioner och råd om vad gott och ont betyder. Hur man lever ett gott liv. Hur man är en god människa.”

J: “Just det. Och när du tänker på din egen andel i ett större perspektiv än i ditt eget liv, så kom ihåg att vara ärlig och förstående. Kräv inte sådant av andra som du inte själv klarar av. Kräv inte att mänskligheten ska ha en sådan förståelse för alltings mening som den inte ännu klarar av att nå. Gå framåt och ta steg i rätt riktning. Den riktning som du i ditt hjärta känner att är rätt.

Mänskligheten har under seklernas lopp författat många handböcker för ett bättre liv. De har skrivits i såväl filosofins som olika religioners och gudars namn. Även om du inte vill tro på någon gud kan du inte förneka att Nya testamentets budskap och de läror och tankar som tillskrivits det mellanting mellan gud och människa som kallas Jesus i huvudsak är bra. Goda råd är goda råd, även om det skulle vara lite oklart var de kommer ifrån.

Du vill göra julen till en fest som påminner människor om godhet och strävan efter godhet, oberoende av religion. Kanske är det bra att låta mig, Jultomten, vara en opartisk modern vägvisare mot en bättre mänsklighet. Och låta människors jular fyllas av barnasinne och den uppriktiga godhet som ni alla söker efter.

Det kan hända att det kommersiella numera har tagit över och att den ursprungliga berättelsen har hamnat i bakgrunden. Eller kanske inte. Även denna jul strävar människorna efter lugn, närhet, andlighet och mening, som inte kan mätas i pengar. Gåvor, donationer och vänliga gester inför julen är en del av vägen mot det goda.”

J: “Jag hoppas att du fortsätter samarbeta med mig i många år till. Kom ihåg att försöka leva som du lär. God natt Pekka. Och god jul till dig, dina närmaste och dina läsare.”

P: “Snark...”